Canadaspecialisten - annons ishockeyutrustning (1974)

NHL-klubben New York Americans ägare - maffiabossen William Vincent "Big Bill" Dwyer (1883-1946)

Antal lag, speldagar och genomförda tävlingsmatcher inom svensk ishockey 1923-1935.

Rekord-Magasinets Idrottsalbum: Djurgårdens IF (1955)

Egentligen skulle [Halmstad] Hammers inte ha spelat i division II södra B under våren [1999] efter en ödesdiger förlust, för övrigt den enda, mot Värnamo under hösten. Men när Mariestad gick i konkurs blev en plats ledig för Hammers som insåg att förstärkningar skulle behövas. I samband med Hammers Cup etablerade sportkommittén, med styrelsens och tränarens goda minne, kontakt med Rögle.

Förhandlingar inleddes med Ängelholmsklubben om att få hyra tre spelare som stod på gränsen till A-laget, däribland före detta Halmstadspelarna Freddie Runesson och Johan Lindgren. Kontraktstiden skulle löpa under januari för att sedan eventuellt förlängas. Det blev Matti Kauttos uppdrag att efter en träning informera A-lagstruppen om situationen.

Reaktionen lät inte vänta på sig.

– Kommer det hit några jävla juniorer från Rögle så slutar vi eller så slår vi armarna av dom.

Nog för att Matti hade förväntat sig en viss besvikelse hos några av spelarna som stod på gränsen till A-laget och att förändra spelartruppen mitt under säsongen var alltid känsligt, men detta! Han visste också att Röglespelarna ifråga bara skulle koma till matcherna och några enstaka träningar med Hammers och när han fick se den inskrivna klausulen i kontraktet att de skulle garanteras plats i laget kovände han.

– Jag vägrar att gå med på de här villkoren. Dom här spelarna måste väl kämpa om en plats precis som alla andra, motiverade han sitt beslut till en förvånad sportkommitté som plötsligt var tillbaka till ruta ett.

Saxat ur: Jan-Owe Wikströms bok om Halmstad Hammers Laget som slog, utgiven av Art ‘n entertainment i samarbete med Halmstad Hammers (2000:106-107),

 

 

I didn’t have a childhood as much as I had a hockey road trip. [—] Everything in the Roenick household was scheduled around my hockey career, for better or worse. When I was 13 and living in Virginia, it cost my parents $25,000 for me to play with the New Jersey Rockets. Because it was a 250-mile trip, they would put me on a People’s express flight from Dulles airport to Newark every Friday. On some weekend road trips, we would drive through the night, and I wouldn’t arrive home until an hour or two before dawn. A couple hours later, we would start the entire process all over again. Was that insane behavior, because my parents understood that I had gifts that would allow me to be a star in my sport? Those are challenging questions to answer. I respect my parents for pushing me to be the best I could be, but I also resent them for not allowing me to be a kid sometimes. 

 

Källa: Jeremy Roenick & Kevin Allen (2015). Shoot First, Pass Later: My Life, No Filter. Triumph Books: Chicago, Ill. E-Book, s. 164-165.

Framgång för tröjreklamen

Den av förbundet medgivna varureklamen på ishockeylagens tävlingsdräkt under en försökstid av 2 år blev under den första säsongen en stor framgång.

För hela 110 klubbar blev reklamen ett bidrag till ett förbättrande av klubbekonomien me dödade möjligheter till komplettering av den dyra ishockeymaterielen, ökade träningsmöjligheter osv., dryga utgifter i en så oss dyrbar sport som ishockeyn.

Samtliga 16 lag i div. I bar reklam på sina tröjor, i div II 31 lag, i div III 32 lag, i distriktsserierna 30 lag samt 1 länslag.

Förbundets ‘skönhetsråd’ har strängt bedömt de inlämnade förslagen med hänsyn tillo utformning och innehåll.

Trots stor publicitet kring medgivandet har slutresultatet i första omgången varit enbart positivt och väl uppskattats av klubbarna.

Förbundet har även tillåtit reklam efter samma prövningsgrunder på ishockeysargen insida och ett tjugotal rinkar har nu sådan reklam.

 

Källa: Svenska ishockeyförbundets årsberättelse 1959-1960, Stockholm, s. 10.