Hockeyisten Laddar

“Ishockeyns amazoner”

Så här skildrades damishockeyn i Sverige vid 1970-talets början.
Så här skildrades damishockeyn i Sverige vid 1970-talets början.
Så här skildrades damishockeyn i Sverige vid 1970-talets början.

Den senaste tiden har damishockeyn varit i ropet i Sverige som kanske aldrig förr. Delvis har detta att göra med de nyligen avslutade olympiska spelen i Sotji, där Damkronorna gjorde en mycket hedervärd insats. Dessutom verkar nu alltfler elitklubbar ha fått upp ögonen för vikten av att sprida ishockeyintresset över lag, och  då inte minst bland tjejer/kvinnor. Bara under den senaste veckan har två av landets mest anrika ishockeyföreningar – Djurgårdens IF och Hammarby IF – meddelat att de tänker drar igång damverksamhet.

I Nordamerika har damishockeyn existerat nästa lika länge som sporten i sig. Redan på 1880-talet florerade damishockeyn runt om i Kanada. När ishockeyn infördes i Sverige under mellankrigstiden talades det också på landets sportsidor om att spelet utövades av åtskilliga kvinnor i Kanada och USA. Några ansatser till att dra igång ishockey för tjejer/kvinnor förefaller dock inte har gjorts i landet förrän mot slutet av 1960-talet, och detta då till följd av privata initiativ bland ishockeyns gräsrötter. Först ut var MoDo AIK och Timrå IK, men Skuru IK i Nacka följde snart efter.

Svenska ishockeyförbundet var desto senare på pucken. Visserligen började den nationella ishockeyledningen att intressera sig för hur man kunde locka fler kvinnor till sporten vid ungefär samma tidpunkt, men då handlade det om att vinna nya marknadsandelar i hopp om att vända ett sviktande publikunderlag för sporten i stort. Bland annat genomfördes en publikundersökning, där åskådarna på Johanneshovs isstadion fick besvara frågan “Varför ser damer på ishockey?”.

Över tredjedelen (35 %) av de tillfrågade menade att flickorna såg på ishockey för att de var intresserade, ungefär lika många (34 %) trodde att de följde med sin fästman, medan en fjärdedel (25%) tänkte sig att damer gick på ishockey för att övriga familjemedlemmar gjorde det. Hela tre procent av de tillfrågade antog att kvinnor hade andra motiv än idrottsliga (mellan raderna kan man ana att de utgick från att kvinnorna nog försökte snärja en karl). En lika stor andel (3 %) trodde att de helt enkelt bara gjorde sällskap med en väninna.

Några år senare ställde sig Svenska ishockeyförbundet bakom att även kvinnor skulle få spela ishockey, men detta då i form av en förenklad variant – så kallad “mjukhockey” (mjukare puck, inga klubbor över knävecken, hjälmtvång etc) – som låg i linje med tidens rådande kvinnoideal.

Det dröjde dock till början av 1980-talet innan Svenska ishockeyförbundet verkligen anammade damishockeyn. Vintern 1982/1983 inleddes ett utrednings- och kartläggningsarbete av den befintliga damverksamheten i Sverige, som visade att någon form av damverksamhet bedrevs i 35 av landets drygt 1 100 ishockeyklubbar. följden blev att en handlingsplan för framtiden antogs, vilken bland annat slog fast att det skulle finnas  en damansvarig i varje distrikt och att det måste arrangeras regelbundna regionträffar där viktiga frågor kunde stötas och blötas.

KÄLLOR: Svenska ishockeyförbundets årsberättelse 1967/1968; Tobias Stark, Folkhemmet på is: Ishockey, modernisering och nationell identitet, Malmö, 2010.

ANMÄRKNING: Bilden är hämtad från Pucken: En bok om svensk ishockey, redigerad av Helge Berglund (Stockholm, 1972) och ger en vink om hur man såg på damishockey vid 1970-talets början.

 

 

 

 

0Shares
Tobias Stark
tobias.stark@lnu.se

Lämna ett svar