Regelverket för utländska spelarimporter inom svensk ishockey 1965/1966

Ulf Sterner och Des Moroney – två av de mest färgstarka stjärnspelare som Rögle BK värvade i mitten av 1960-talet.

Utländska spelarvärvningar vållar oro

Inför säsongen 1965/1966 ökade intresset för utländska spelarimporter drastiskt inom svensk ishockey. Den bakomliggande anledning till det var Finlands överraskande goda insats under VM i Raumo och Tammerfors, den 3-14 mars 1965, vilken fick de svenska elitklubbarna att med ens börja slänga längtande blicka österut i jakten på högklassiga nyförvärv.

Detta nyfunna intresse för finländska spelarförstärkningar – i kombination med den stora oro som den dåtida popklubben Rögle BK:s iögonenfallande värvningar av bland annat de internationella stjärnspelarna Des Moroney (Kanada), Björn Elvenes (Norge) och Tom Haugh (USA) vållade inom Ishockeysverige vid tidpunkten – föranledde Svenska Ishockeyförbundet att sätta ner foten och yrka på rättning i ledet.

Bland annat tog man sig för att tydliggöra det gällande regelverket för utländskas spelarimporter i RF:s dåvarande fackorgan, Svensk idrott, i hopp om att det skulle bidra till att dämpa mycket av den tilltagande värvningshysterin.

 

Regelverket

Vid tidpunkten var det tre grundregler som reglerade de svenska ishockeyklubbarnas mönstring av spelare med utländska pass. Så här formulerades de i Svensk idrott:

  1. Utlänning skall för att få spela div. I [dåvarande SHL, redaktörens anmärkning] ha vistats i Sverige i minst ett år.
  2. Endast en utländsk spelare får användas i tävlingsmatch (serie, DM, pokalmatch). Nordiska spelare kan dock få dispens av förbundet, men hittills har endast två sådana medgivits. Med andra ord: en förening har fyllt sin utländska kvitt, om den har en utlänning (icke skandinav) eller två nordbor.
  3. Det finns ingen begränsning i fråga om antalet utländska som får vara registrerade i en förening.

Källa: Svensk idrott, Nr. 17, publicerad den 4 september, 1965, s. 541.

0Shares

Kommentera