Hockeyisten Laddar

Ämnesguide: ishockey, övergrepp och tystnadskultur

Förstasidan på Dagens Nyheters sportbilaga, den 16 februari 2005.

Med anledning av den senaste tidens chockerande nyheter om övergrepp och tystnadskultur inom ishockeyn har jag sammanställt en guide med informationsresurser i ämnet. Denna ämnesguide publicerades på Hockeysverige.se, onsdagen den 24 juni, 2020. För informationsspridningens skull återpublicerar jag den nu även här.   

Till skillnad från vad man kan ledas att tro av diskussionen i media är problematiken allt annat än ny; i själva verket har den långa och mörka historiska rötter.

Med anledning av den senaste tidens chockerande nyheter om övergrepp och tystandskultur inom ishockeyn (se t ex Blackburn, 2019; Campbell, 2020; Radiosporten, 2020; TSN Staff, 2019) har jag sammanställt en guide med informationsresurser i ämnet.

Till skillnad från vad man kan ledas att tro av diskussionen i media är problematiken allt annat än ny; i själva verket har den långa och mörka historiska rötter. Dokumentationen är dessutom omfattande. Under årens lopp har ett stort antal vittnesberättelser, journalistiska reportage och vetenskapliga studier publicerats i ämnet. Följaktligen är det viktigt att inte avfärda enstaka händelser – såsom de aktuella episoderna – som olyckliga felsteg, utan att i stället betrakta dem som sammanlänkade komponenter i en seglivad kultur med utsträckning över tid och rum.

Denna ämnesguide är avsedd som en introduktion till problematiken. De informationsresurser som presenteras är ett urval av källor som belyser ämnet utifrån olika infallsvinklar.

Referenser

 

Biografiskt material

Flera framgångsrika ishockeyspelare har givit ut böcker där de redogör för övergrepp som de utsattas för. Två av dem, Theo Fleury och Sheldon Kennedy, blev båda offer för pedofilen Graham James, när de hade honom som coach under juniortiden. Såväl Fleury som Kennedy berättar i sina självbiografier om hur de traumatiserades av James sexuella övergrepp samt hur händelserna slungade dem in i en ond spiral av mental ohälsa och missbruk. Kennedys berättelse har även filmatiserats och går idag att se på YouTube. Fleury har talat om sina upplevelser i ett flertal TV-inslag, däribland för detta, publicerat av Goalcast (2018).

Patrick O’Sullivan har skrivit boken Break Away, där han talar om den psykiska och fysiska terror som hans far utsatte honom för under uppväxten. O’Sullivan nämner bland annat att fadern brukade hota honom med stryk inför matcher (”om du inte spelar bra så vet du vad som väntar…”) och att pappan piskade hans rygg när han gjorde armhävningar. ESPN har gjort ett TV-inslag om O’Sullivans liv (2016) som går att se här.

De flesta svenska ishockeyvänner torde idag vara bekanta med Jonathan Hedströms kamp mot ätstörningar och mental ohälsa till följd av övergrepp åsamkade av ledare. Hedströms historia finns dokumenterad i boken Jonte – rakt från hjärtat, författad i samarbete med Jonas Fahlman. Precis som Fleury, Kennedy och O’Sullivan är Hedström idag en mycket populär föreläsare och aktivist för mental hälsa. Hedström har även talat om sina upplevelser i otaliga intervjuer, såsom i TV4:s Nyhetsmorgon (2019).

Johan Franzén har i intervjuer berättat om den mobbning som Mike Babcock ägnade sig åt under sin tid som tränare för Detroit Red Wings. Franzén har kallat Babcock för en ”fruktansvärd människa” och ”den värsta person han någonsin träffat”. Den före detta amerikanske storbacken Chris Chelios har bekräftat Franzéns uppgifter och poängterat att Backbock gick särskilt hårt åt Franzén, vid ett tillfälle så hårt att den senare fick ett nervöst sammanbrott.

För övrigt kan noteras att signaturen @NearIdleLark har publicerat en lista på Reddit med kända fall av ishockeyföreträdare som ertappats, anklagats eller dömts för misogyni, sexövergrepp m.m. Sammanställningen sträcker sig över flera decennier och omfattar i skrivande stund 120 olika händelser, varav åtskilliga inbegriper spelare och ledare på den yppersta elitnivån. Här är en direktlänk till sammanställningen.

Referenser

  • Fluery, Theo & Kirstie McLellan Day (2009). Playing With Fire. Chicago, Ill.: Triumph Books.
  • Hedström, Jonathan & Jonas Fahlman (2014), Jonte – rakt från hjärtat, Idrottsförlaget i Västerås AB.
  • Kennedy, Sheldon & James Grainger (2006). Why I Didn’t Say Anything. The Sheldon Kenney Story. Toronto, ON.: Insomniac Press.
  • O’Sullivan, Patrick & Gare Joyce (2015). Breaking Away: A Narrowing Tue story of Resiliance, Courage and Triumph. HarperCollins Publishers Ltd.: Toronto, ON.

Monografier

Ett av de mest genomgripande journalistiska arbete om ishockey som givits ut är Net Worth: Exploding the Myths of Pro Hockey, författad av David Cruise och Alison Griffiths. Författarna visar där hur NHL under efterkrigstiden och fram till slutet av 1980-talet exploaterat sina spelare både ekonomisk och humanitärt, genom sådant som att hota dem med repressalier och att lura dem på pengar. Till saken hör att dessa övergrepp stundom understötts av spelarfacket, NHLPA, den organisation som de facto är formad för att tillvara ta spelarnas intressen!

Den bärande tanken i Net Worth är att NHL har agerat ytterst reaktionärt – ja, närmast direkt feodalt – under egentligen hela 1900-talet samt att detta agerande har underminerat ligans ställning i Nordamerika. Att NHL ligger långt efter NBA, NFL och MBL i popularitet på den nordamerikanska kontinenten bottnar, kort sagt, i ligans eget agerande, menar författarna.

Laura Robinson gav i slutet av 1990-talet ut den då mycket uppmärksammade boken, Crossing the Line: Violence and Sexual Assault in Canada’s National Sport, där hon diskuterar förekomsten av ett stort fall av våldtäkter, förnedrande initieringsriter och andra former av övergrepp inom den kanadensiska juniorishockeyn, däribland Graham James-affären. Robinson pläderar för tanken att övergreppen är en institutionaliserad del av den kanadensiska juniorishockeyn och att de på så sätt fortplantas inom kulturen.

Tyvärr verkar både Net Worth och Crossing the Line idag vara utgångna på förlagen. Böckerna går dock att hitta på välsorterade antikvariat med jämna mellanrum. Robinson har även talat om sina slutsatser i olika intervjuer, såsom detta TV-inslag samt denna tidningsartikel. Robinson har även skrivit en kortare sammanfattning av boken för Play the Gameoch var runt millennieskiftet 2000 en återkommande kolumnist i Svenska Dagbladet, där hon skrev mycket om övergrepp inom den kanadensiska nationalsporten.

Referenser

  • Cruise, David & Alison Griffiths (1992), Net worth: Exploding the Myths of Pro Hockey, Penguin Books: Toronto, Ontario.
  • Robinson, Laura (1998), Crossing the Line: Violence and Sexual Assault in Canada’s National Sport. McClelland & Stewart Inc.: Toronto, ON.

 

Forskning

Forskningen om övergrepp i anslutning till idrott är under snabb tillväxt. En av de första studier som publicerades i ämnet var Jeffrey Benedict och Alan Kleins artikel “Arrest and Conviction Rates for Athletes Accused of Sexual Assault”. Författarnas analys är lika häpnadsväckande idag som när den först publicerades 1997, vilket framgår av följande rader, saxade ur studiens abstrakt:

Arrest and conviction rates, for male collegiate and professional athletes accused of felony sexual assault against women are compared with national crime data to determine whether elite athletes receive preferential treatment by the criminal justice system. The research is based on 217 criminal complaints against athletes filed with police between 1986 and 1995. The findings indicate that allegations of sexual assault involving collegiate or professional athletes are far more likely to result in an arrest and in an indictment. Nonetheless, athletes are significantly less likely to be convicted.

Vad gäller vetenskapliga undersökningar av övergrepp med specifikt fokus på ishockey finns det mer att önska. Det framgår med all önskvärd tydlighet av den senaste tidens beklämmande nyhetsflöde. Betydande forskningsinsatser har dock redan gjorts.

I samband med den så kallade hockeysexskandalen (2005), då tre spelare i Tre Kronor arresterades för en misstänkt gruppvåldtäkt strax innan en landskamp, publicerade exempelvis Idrottsforum.org fyra texter – av lika många akademiker – som tog upp problematiken utifrån skilda infallsvinklar. En av dem var undertecknad, som med utgångspunkt tagen i bland annat begreppet ”rape culture” diskuterade:

  • hur händelsen behandlades i media,
  • att det finns besvärande likheter mellan den rådande ishockeykulturen och den miljö som många sexbrottslingar växer upp i,
  • att den kommodifieringsprocess som genomsyrar ishockeyn bidrar till en avhumanisering av spelarna, vilken i kombination med det ofta misogyna språkbruk som florerar inom sporten kan leda till att manliga utövare börjar betrakta kvinnor som objekt för deras egen sexuella tillfredsställelse, samt
  • att strävan efter att eliminera problemet med sexuella övergrepp i anslutning till ishockeyn fordrar att det skapas större öppenhet och en mer demokratisk anda inom sporten.

Denna text har jag sedermera även återpublicerat på min egen hemsida, Hockeyisten.se, under namnet ”Hockeysexskandalen revisited – Kejsarens nya kläder: Tankar kring sexualitet och alkohol inom ishockeyn”.

Jag tog också upp problematiken med övergrepp inom ishockeyn i en artikel om synen på manlighet och kroppsyn inom svensk, kanadensisk och sovjetisk ishockey under kalla kriget, som publicerades i Historisk tidskriftstemanummer om kropp och hälsa, 2001. Även denna artikel finns återpublicerad på min hemsida.

I detta sammanhang måste även sociologen Kristi Allains tänkvärda analys av tystandskultur inom kanadensisk juniorishockey, “‘What happens in the room stays in the room’: Conducting research with young men in the Canadian Hockey League” nämnas. Allain undersöker

the ways that men’s elite-level hockey structures itself as a closed community allowing outsiders only restricted access to the institution and its players. I also discuss some of the contradictions in the research process, particularly as they pertain to access to players and what they will disclose during the interviews. By focusing on the interview process, I study the ways that a specific style of masculinity (and to a lesser extent, femininity) is produced through the interviews. I argue that one of the ways that a particular gender dynamic is produced within North American men’s and boys’ elite-level hockey is by allowing women (and others not associated with elite-level hockey) only limited and guarded participation.

Allains resonemang kan tyckas vara svårbegripligt för den som är ovan vid att läsa akademiska texter. Hennes poäng är dock att lika enkel som högexplosiv: att ishockeyn är en väldigt sluten kulturmiljö, där gemenskapen formas genom marginalisering och/eller uteslutning av de som inte passar in i normen, vilket traditionellt har tenderat att vara kvinnor, homosexuella män och etniska minoriteter.

Denna tanke går för övrigt igen mer eller mindre i alla andra källor som nämns här i texten. Tydliga exempel på det är:

  1. Robinsons ovannämnda slutsats att övergreppen är en institutionaliserad del av den kanadensiska juniorishockeyn och att de på så sätt fortplantas inom kulturen samt
  2. min egen påvisade anmodan om att strävan efter att eliminera problemet med sexuella övergrepp i anslutning till ishockeyn fordrar att det skapas större öppenhet och en mer demokratisk anda inom sporten.

Daniel Rhind, Elaine Cook och Kim D. Dorsch talar samma språk i artikeln “Looking at youth hockey from a human rights perspective”. Efter att ha konstaterat att de insatser som hittills gjorts för att komma till rätta med våld och övergrepp inom ishockeyn varit tämligen ineffektiva pläderar de för tanken att ett människorättsperspektiv, med utgångspunkt tagen i FN:s barnkonvention, kan och bör vara ett slagkraftigt redskap för att få till stånd en grundläggande förändring. Detta budskap rimmar för övrigt väl med RF:s stora framtidssatsning, Strategi 2025, som tar rygg det faktum att Barnkonventionen precis har införts som svensk lag.

En vanlig uppfattning, som inte minst förordas av många tongivande ishockeyföreträdare själva, är att machokulturen idag i princip är ett minne blott inom sporten. Att alltfler klubbar ha tagit fram värdegrundsdokument och driver olika former av Pridesatsningar kan sägas stödja denna tes. Samtidigt står det klart att saken inte riktigt är så enkel. I vissa avseenden tycks utvecklingen snarast gå i motsatt riktning!

Statistik från Greater Toronto Hockey League, som beskriver sig själv som ”the world’s biggest minor hockey organisation”, visar att köns- och sexdiskriminering har varit den absolut vanligaste utvisningsorsaken de senaste säsongerna. Den gånga vintern ökade denna straffkategori dessutom lavinartat! Situationen i Sverige förefaller inte heller var helt olik. En sammanställning av Svenska Ishockeyförbundets disciplinärenden gällande SHL, SDHL, HockeyAllsvenskan och J20 (herr) och J18 (herr) visar att nedsättande kommentarer gällande kön och sexuell läggning är nästan lika vanligt förekommande som hat och hot mot domare, medan exempelvis rasistiska tillmälen förekommer mer sällan.

Disciplinärenden i Svenska Ishockeyförbundets Disciplinnämnd: SHL, SDHL, HA, J20 (herr) och J18 (herr)

Säsong Etnicitet Religion Sexuell natur Kön/läggning Funktionsnedsättning Hat/hot/våld mot domare Totalt
2017-2018 0 0 2 4 0 13 19
2018-2019 1 0 1 11 3 15 30
2019-2020 1 0 3 9 2 14 29

Källa: Stats.swehockey.se

Situationen är sålunda komplicerad; mycket arbete för att reda ut problematiken återstår.

I ljuset av detta kan även poängteras att det finns akademiker som menar att ishockeyn i stort är farlig. Ett tydligt exempel på det står att finna i en artikel med den talande rubriken “Hockey concussion: Is it child abuse?”, publicerad i Canadian Medical Association Journal. I artikeln hävdar Emile Therien – tidigare president för Canada Safety Council, tillika pappa till Chris Therien, vars 12-åriga NHL-karriär fick ett tragiskt slut i och med en kritisk huvudskada säsongen 2005/2006 – att ishockeyn i sig innebär ett övergrepp på barn på grund av den allvarliga skaderisken. Therien pekar även på siffror som gör gällande att allt färre ungdomar sysslar med ishockey i Kanada, vilket han menar är en logisk följd av att sportens farliga karaktär och att den inte gjort tillräckligt för att värna om utövarnas hälsa.

Referenser

 

Prosa

Avslutningsvis ska Fredrik Backmans roman Björnstad nämnas. Att bästsäljande författare skriver böcker om ishockey tillhör inte vanligheten, än mindre böcker om övergrepp inom sporten. Björnstad har med rätta höjts till skyarna som en enastående läsupplevelse som med exempellös precision sätter ord på ishockeyns betydelse för otaliga människor.

Här vill jag dock mer flagga för att Backman ger en träffande bild av många av de ovannämnda logiker och företeelser som offer, journalister och forskare har ringat in som kritiska aspekter gällande övergrepp inom sporten. Så har också Backman gjort sin hemläxa. Björnstad bygger på otaliga intervjuer med såväl olika ishockeyföreträdare som akademisk expertis. Under arbetet med boken tog Backman exempelvis kontakt med undertecknad för att få hjälp med att skapa sig en bild av kunskapsläget rörande machokultur och övergrepp inom ishockeyn. Han talade även med RF:s expert på mångfalds- och inkluderingsfrågor, Sofia B. Karlsson.

Resultatet av Backmans påfallande författarbegåvning och goda förberedelser är en lika vacker som skrämmande bok som alla ishockeyvänner borde läsa i alla fall någon gång i livet. Den säger, i mitt tycke, egentligen mer om ishockeyns väsen på gott och ont än alla självutnämnda ishockeybiblar tillsammans.

Den som vill sätta sig in i frågan kan därför med fördel börja med att läsa Björnstad innan han/hon söker sig vidare in på kunskapsfältet.

Det går också bra att kontakta mig på Tobias.Stark@Lnu.se för tips om vidare läsning m.m.

 

 

 

0Shares
Tobias Stark
tobias.stark@lnu.se